Sista inlägget

Så blev det till slut dags för det sista kursinlägget.
Jag ligger lååångt efter och sitter nu på första semesterdagen och försöker sammanfatta tiden sedan mitten på januari.
Så otroligt mycket jag lärt mig och så mycket mer fokus jag fått på det digitala lärandet. Utöver de kunskaper jag direkt fått genom kursen har jag också indirekt mött många duktiga framåtsträvare. De sistnämnda via Twitter som för mig blivit en stor kunskapskälla.
Sista månaden har varit likt en berg -och dalbana.
Upp, upp när mitt och Ursulas projekt färdigställdes och presenterades för våra kollegor.
Ner, ner när vi såg att flertalet inte la ner någon tid alls till att ta del av kunskapsbloggen. Kopmpetenshöjning vill vi ha, men tid lägger vi inte ner.....
En ekvation som rimmar ganska illa.
Jag sökte en ny tjänst inom organisationen i hopp om att kunna påverka mer. Det digitala lärandet MÅSTE bli bättre.
Gjorde, enligt skolledningen en bra intervju, fick inte tjänsten men blev erbjuden annat.
Och se där, nu går det upp, upp, upp igen!! I stort sett ska jag koncentrera mig på IKT genom att bli knuten till skoldatateket som är under uppbyggnad, vara IKT-ansvarig inom organisationen och det bästa av allt, ingå i en grupp som ser över det digitala lärandet i kommunen.
Det skulle tydligen till en intervju för att cheferna skulle vakna upp och förstå vad jag lärt och vad jag brinner för.
Mycket har hänt under fem månader. Mycket kunskap som blivit en del av mig tack vare denna otroligt roliga, krävande och spännande kurs.
Allting har trots allt förändrat både mig själv, mitt kunnande och mitt arbete.
Nu väntar en sommar där Ursula och jag ska ta oss an den skriftliga rapporten.
En sommar som är efterlängtad ledighet och som innebär tankar och planering inför hösten.
På något sätt kommer jag nog också att fortsätta blogga. Att dela med sig av både kunskap och tankar är så roligt.
Med dessa ord önskar jag alla en riktigt SKÖN SOMMAR!

Slutfas

Vårt projekt har sammanställts och utvärderats för sista gången.
Tyvärr var våra kollegor inte så nyfikna på digitala läromedel och sociala mediers användningsområden som vi hoppades.
Resultatet av detta är att vi stänger bloggen, omarbetat den samma och öppnar upp för alla.
Att hålla en kunskapsblogg igång för ett par tre personer är inte hållbart.
Kunde vi gjort arbetet annorlunda? Ja, säkert men vi har nu vänt ut och in på oss själva och anser fortfarande att vårt arbete är bra!
Andra personer har uttryckt mycket positiv respons. Tack till er!
Att digitala verktyg och sociala medier är viktiga i både undervisning och arbete bekräftas i boken som nu läses för andra gången.
Jag rekommenderar den starkt!!!
Nu väntar bara vår skriftliga inlämningsuppgift, sedan är vi i hamn. Eller, det är då det börjar.

Varför händer det ingenting?

Varför händer det inte mer?
Vad är det som hindrar pedagoger från att ta steget fullt ut till ett digitalt lärande?

Dessa frågor diskuterades under det femte måndagsseminariet i DIU och SKL
seminarieserie kring öppet lärande med IT.
Jag ställer samma fråga men nu kring vårt projektarbete. Varför händer inte mer?
Bristen på kompetens har vi försökt avhjälpa genom att på ett enkelt och tydligt sätt instruera i hur man använder digitala verktyg samtidigt som vi hoppades väcka en gnutta nyfikenhet.
TID! Är det tiden som är boven?
Nej, jag tror inte att det enbart är det. Jag tror mer på att det handlar om en
förändrad roll som ska anammas.

Men, vill vi verkligen ha motiverade elever så måste vi också ha motiverade pedagoger.
Pedagoger som vågar, vill och visar intresse. I vår organisation undervisar vi inte längre men det är vi som ska stötta och handleda pedagoger ute på skolorna när de som bäst behöver det.
Då går det inte att ställa sig sist i ledet.

Vilken kunskap behöver eleverna ha med sig 2030? Och vilka läromedel krävs för det?
Detta är frågor som borde lyftas högre upp på agendan.

Projektarbete i slutfas

Nu är vi, Ursula och jag i projektarbetets slutfas. Kvarstår gör i princip den skriftliga rapporten.
I veckan sammanställde vi den sista enkäten (framställd i Google docs) där vi ville få fram HUR man använder vår kunskapsblogg och HUR OFTA man varit inne.
Nedslående resultat!!
Alla vill bevara bloggen, anser att det nog nog är bra med denna kunskap men INGEN har varit inne mer än en gång per vecka. Med andra ord, ingen fördjupad kunskap!!
Denna helgen har jag tittat på flera filmer med Troed Troedsson, Paradigmmäklarna. Han menar bla att förr i tiden gick eleverna till skolan och då var skolan framtiden.
Idag lämnar eleverna ofta framtiden när man lämnar hemmet och går till en stillastående verksamhet.
Jag kan dra paralleller till mitt arbete. Vi borde vara spjutspetsarna, de som går före. Det ingår i vårt uppdrag.
Vad händer när man inte vill, inte vågar, inte tar sig tid?
Vi bidrar till att skolan och utvecklingen står stilla. Ursula skrev i sin blogg i torsdags att man kan välja att inte ta till sig kunskap och stå ensam där bak.
Jag skulle vilja vända på begreppet i detta sammanhang och säga att just nu står vi helt ensamna där framme och ingen eller få är på väg.
Dystert, tråkigt och skrämmande!!

Varför vänta?

Så lyder rubriken till en längre artikel i gårdagens SDS (Sydsvenska Dagbladet).
Generation Otålig är här och under växande. Vi blir mer och mer vana vid omedelbar respons i det digitala livet.
Klickar bort det som inte laddas fort nog och tar oss inte tid att vänta. Vänta någhra få sekunder.
Jag känner igen mig. Gör exakt samma sak.  Blir otålig, stressad och frustrerad när sidan inte visas fort nog, när bilkön sniglar sig fram, när svaret inte studsar tillbaka i hög hastighet.
Artikelförfattaren berättar att Google testat att sänka sökhastigheten med 100 millisekunder och detta resulterade i att antalet sök omedelbart minskade med 0.2%.
När man som google hanterar 700 000 förfrågningar per minut blir varje millisekund dyrbar.
Vi har alltså vant oss vid att all digitalverksamhet ska vara supersnabb, sidan i browsern ska öppnas genast annars klickar vi vidare. och vidare..
Jag tänker, när jag läser artikeln, att om jag väntar den där extra sekunden så sparar jag kanske tid.
Tid som annars gått åt till irriterat klickande opch kanske ny väntan. Vad vet vi om det?
Generation Otålig - det är vi det och vi vill ha omedelbar respons. NU!
Är det kanske dags att ändå ge oss till tål en sekund eller två och reflektera vad denna otålighet kan föra med sig.
Artikeln i sin helhet finns att läsa här.

Blogg från telefonen och presentation

I veckan presenterade Ursula och jag vårt "projektbygge" för kollegorna.
Syftet var att initiera och väcka intresse för digitala verktyg och sociala medier.
Vi byggde i Blogger en sk kunskapsbank där man kan få både information om sociala medier, hur man använder det, exempel på bloggare och twitter inom skolutveckling och information om kommande kurser, sammandrag av kurser vi varit på mm.
Responsen var positiv!!
Förvånansvärt positiv. Som en kollega sa, " det var så bra när du sa att ni tänkt på vår IT- kunskap när ni gjorde websidan och inte er. Vi ligger långt efter!
Just de orden, "Börja där dom är", gav en god kollega på kommunikationsenheten mig för en månad sedan. Jag lyssnade. Som den pedagog jag är kunde jag höra mig själv förklara hur man möter elever.
Det är just detta det handlar om.
MÖT DOM DÄR DOM ÄR!
Nu väntar några veckor av förväntan. Förväntan av att kollegorna upptäcker glädjen och nyttan av sociala medier så som vi delgivit dom det!

Projektet ska visas upp!

Snart, på onsdag, då är det dags!!
Dags att visa upp vårt "bygge" för våra kollegor som också agerar testpersoner i projektarbetet.
Avsikten är att visa hur man lätt och smidigt får tillgång till mycket information
inom en och samma arena.
Vi började bygga i Google Sites men valde till sist Blogger eftersom möjligheterna
där ökat enormt sista tiden.
Enkelt att navigera inom bloggen var en förutsättning då flera av våra kollegor är ovana användare.
Vi har fått det som vi ville och många gånger på resans väg har vi ändrat kurs, tagit små avstickare
men är mycket nöjda med resultatet.
Det återstår nu "bara" att få ¨kollegorna att använda bloggen och sedan svara på några
avslutande frågor innan vi kan sammanställa vår skriftliga redovisning.
Studietermometern lyser röd och fin, ligger efter men inte oroväckande mycket.