Nu är vi, Ursula och jag i projektarbetets slutfas. Kvarstår gör i princip den skriftliga rapporten.
I veckan sammanställde vi den sista enkäten (framställd i Google docs) där vi ville få fram HUR man använder vår kunskapsblogg och HUR OFTA man varit inne.
Nedslående resultat!!
Alla vill bevara bloggen, anser att det nog nog är bra med denna kunskap men INGEN har varit inne mer än en gång per vecka. Med andra ord, ingen fördjupad kunskap!!
Denna helgen har jag tittat på flera filmer med Troed Troedsson, Paradigmmäklarna. Han menar bla att förr i tiden gick eleverna till skolan och då var skolan framtiden.
Idag lämnar eleverna ofta framtiden när man lämnar hemmet och går till en stillastående verksamhet.
Jag kan dra paralleller till mitt arbete. Vi borde vara spjutspetsarna, de som går före. Det ingår i vårt uppdrag.
Vad händer när man inte vill, inte vågar, inte tar sig tid?
Vi bidrar till att skolan och utvecklingen står stilla.
Ursula skrev i sin blogg i torsdags att man kan välja att inte ta till sig kunskap och stå ensam där bak.
Jag skulle vilja vända på begreppet i detta sammanhang och säga att just nu står vi helt ensamna där framme och ingen eller få är på väg.
Dystert, tråkigt och skrämmande!!
Tyvärr är det nog sanningen...dystra resultat och få utsikter till digitalljus verksamhet. Men vi måste kämpa, visa och agera modeller för att vara åtminstone "på väg". Även många är spjutspetsar inom ett visst område så måste det kompletteras och kombineras med digitalt tänkande. Det är ett absolut krav. OM vår målgrupp - nutidens elev- ska lockas....
SvaraRadera