Varför vänta?

Så lyder rubriken till en längre artikel i gårdagens SDS (Sydsvenska Dagbladet).
Generation Otålig är här och under växande. Vi blir mer och mer vana vid omedelbar respons i det digitala livet.
Klickar bort det som inte laddas fort nog och tar oss inte tid att vänta. Vänta någhra få sekunder.
Jag känner igen mig. Gör exakt samma sak.  Blir otålig, stressad och frustrerad när sidan inte visas fort nog, när bilkön sniglar sig fram, när svaret inte studsar tillbaka i hög hastighet.
Artikelförfattaren berättar att Google testat att sänka sökhastigheten med 100 millisekunder och detta resulterade i att antalet sök omedelbart minskade med 0.2%.
När man som google hanterar 700 000 förfrågningar per minut blir varje millisekund dyrbar.
Vi har alltså vant oss vid att all digitalverksamhet ska vara supersnabb, sidan i browsern ska öppnas genast annars klickar vi vidare. och vidare..
Jag tänker, när jag läser artikeln, att om jag väntar den där extra sekunden så sparar jag kanske tid.
Tid som annars gått åt till irriterat klickande opch kanske ny väntan. Vad vet vi om det?
Generation Otålig - det är vi det och vi vill ha omedelbar respons. NU!
Är det kanske dags att ändå ge oss till tål en sekund eller två och reflektera vad denna otålighet kan föra med sig.
Artikeln i sin helhet finns att läsa här.

Blogg från telefonen och presentation

I veckan presenterade Ursula och jag vårt "projektbygge" för kollegorna.
Syftet var att initiera och väcka intresse för digitala verktyg och sociala medier.
Vi byggde i Blogger en sk kunskapsbank där man kan få både information om sociala medier, hur man använder det, exempel på bloggare och twitter inom skolutveckling och information om kommande kurser, sammandrag av kurser vi varit på mm.
Responsen var positiv!!
Förvånansvärt positiv. Som en kollega sa, " det var så bra när du sa att ni tänkt på vår IT- kunskap när ni gjorde websidan och inte er. Vi ligger långt efter!
Just de orden, "Börja där dom är", gav en god kollega på kommunikationsenheten mig för en månad sedan. Jag lyssnade. Som den pedagog jag är kunde jag höra mig själv förklara hur man möter elever.
Det är just detta det handlar om.
MÖT DOM DÄR DOM ÄR!
Nu väntar några veckor av förväntan. Förväntan av att kollegorna upptäcker glädjen och nyttan av sociala medier så som vi delgivit dom det!

Projektet ska visas upp!

Snart, på onsdag, då är det dags!!
Dags att visa upp vårt "bygge" för våra kollegor som också agerar testpersoner i projektarbetet.
Avsikten är att visa hur man lätt och smidigt får tillgång till mycket information
inom en och samma arena.
Vi började bygga i Google Sites men valde till sist Blogger eftersom möjligheterna
där ökat enormt sista tiden.
Enkelt att navigera inom bloggen var en förutsättning då flera av våra kollegor är ovana användare.
Vi har fått det som vi ville och många gånger på resans väg har vi ändrat kurs, tagit små avstickare
men är mycket nöjda med resultatet.
Det återstår nu "bara" att få ¨kollegorna att använda bloggen och sedan svara på några
avslutande frågor innan vi kan sammanställa vår skriftliga redovisning.
Studietermometern lyser röd och fin, ligger efter men inte oroväckande mycket.

Sociala medier i skolan

I samband med vårt projektarbete, där vi lägger tonvikten på sociala medier har jag försökt lyssna lite extra på kollegors syn på just sociala medier i skolan.
Jag tycker mig märka att synen skiljer sig åt beroende på erfarenhet och kunskap.
Nej-sägarna har ofta mycket begränsad kunskap och ser bara "farorna".
Men, visst självklart kan och ska vi använda sociala medier i skolan. Men först när man har målen klara för undervisningen och vet vilka förmågor som ska utvecklas.
Det är då man vet vilka sociala medier som kan vara användbara.

                     " Ibland finns högt ställda förväntningar på att sociala medier
                       ska innebära nya möjligheter i undervisningen."

Detta skriver Niclas Ekberg, ämneslärare och utvecklingsledare i Piteå i sin avhandling,
Lärares möten med sociala medier.
I avhandlingen belyser Ekberg de höga förväntningarna som finns i bl a
regeringens IT-agenda och i Lgr 11 samt de nya ämnesplanerna
samtidigt som detta också utmanar en rad maktförhållanden i skolan.
Vilka har kontroll över strukturen?
Läraren eller eleven?
Är det undervisningens kunskapsmål eller individens egen identitetsutveckling som ska
stå i centrum och hur ska man förhålla sig till den öppenhet som medierna medför?
Ekberg mennar att det är viktigt att lärarnas pedagogiska kompetens behövs,
framför allt i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.
Jag menar att lärarnas digitala kompetens måste höjas.

Sociala medier passar när det finns ett sammanhang.
De vuxna nej-sägarna känner ofta sin egen begränsning och vågar därför inte släppa kontrollen.
Låt bara inte detta  begränsa användandet av sociala medier i våra skolor!